Inför valet 2014


Jag minns det exakt. Vart jag befann mig 1986 den 28 februari. Det var den dagen som statsminister Olof Palme blev mördad.  Min syster och jag har precis fått nya skipants utav storasyrran som fått lön. Byxorna är svarta med lila detaljer på sidorna och gummiband under hälen. Vi är så glada! Mamma kommer in och ber oss vara tysta! Pappa står bakom henne och jag blir rädd för pappa torkar tårar med sin rutiga näsduk.. Mamma är ledsen.

Hon säger att Palme har blivit skjuten. Jag är tretton år och har så mycket annat i min unga hjärna just då men förstår allvaret. Palme är alla Juggarnas idol! De älskar sin Palme! De går till jobbet på Volvo i Palmes anda och demokratins frihet i bröstet. Står i samma position och skruvar tungt med händerna uppe i luften morgon till kväll för att sedan fortsätta på städjobbet. Den kvällen går vi ut i ett iskallt Göteborg med facklor i händerna i en manifestation eller sorgetåg. Alla är ledsna. Sverige som är vår trygghet glädje och stolthet.. Här mördas en statsminister! Det känns för fult för att vara sant… Vi hjälps åt på städjobbet under natten istället. Jag får alltid tömma askfaten och papperskorgarna på kontoresavdelningen på Götaverken.    

Nu när jag ska lägga min lilla/stora röst på ett parti så dyker allt detta ifrån det förflutna upp igen. Undrar hur Palme hade gjort i dagens Sverige om han fått leva. Jag är så säker på att världen hade varit finare om han fått vara kvar. Vet ni att han gifte dig med en kvinna ifrån Polen för att hon skulle få stanna kvar i Sverige. Min förebild, så enormt stort hjärta. Det hade vi behövt nu! Känslan av ‘ de goda emot de onda’ och ordet Solidaritet och Rör ej min kompis. Allt detta är demokratiskt och Robin Hood aktiga känslor inom mig vaknar! Jaa ni förstår nog vad min röst hamnar!


Skrivet 2015-04-10 11:09 av Tina | 944 visningar